Ymer tog årets första seger DC-försmak på kvalfinalen

En seger till och årets första huvudturnering väntar

I skuggan av Australian Open-finalen tog Elias Ymer i dag sin första seger för säsongen.

Det skedde i kvalet till 250-turneringen i Montpellier där den 19-årige Sverigeettan besegrade jämnårige hemmasonen Maxime Janvier (6-3, 6-3) som är rankad 330 och gick in i kvalet på wild card.

Eftersom det numera är bara 16 spelare i kvalet är Ymer genom segern framme i kvalfinal. Där väntar ett högintressant möte med ytterligare en 19-åring: ryssen Karen Khachanov.

Precis som Ymer debuterade Khachanov i Davis Cup för tre år sedan och mycket talar för att den 154 rankade ryssen finns med i det DC-lag som i mars tar emot Ymer & Co i division I-mötet i Kazan.

Även om det inte finns anledning att dra några höga växlar på Ymers seger idag var den mycket välkommen. Han inledde året med att förlora första kvalmatchen i ATP-turneringen i Chennai och samma visa blev det i kvalet till Australian Open.

Djokovic är i egen division men Nadal närmare rekordet

Djokovic har tagit sex av sina elva Grand Slam-titlar i Australian Open

”Djokovic tar en Grand Slam i år”

”Djokovic kommer att ta fler Grand Slam-titlar än Federer”.

Knappt har överlägsne världsettan Novak Djokovic slagit in matchbollen i Australian Open-finalen förrän kommenterar som de ovan syns och hörs lite överallt.

Och det är klart att Djokovic KAN göra det.

Att spekulera, tippa och gissa hör till idrotten och det är kul att göra det. Men det handlar just om spekulationer, tips och gissningar och det oavsett hur mycket personen ifråga kan om sporten.

Just i stunden är det lätt att bli så förblindad av en spelares överlägsenhet att perspektivet går förlorat och att spekulationen, tipset, gissningen istället blir ett tvärsäkert påstående.

Så var det till exempel runt Rafael Nadal för fem, sex år sedan. 2010 tog han tre Grand Slam-titlar, var uppe i totalt nio och det sågs från vissa håll som bara en tidsfråga innan han skulle bli passera Federer – som då hade 16 – och bli segerrikaste herrspelare i Grand Slam-historien.

Under de senaste fem åren har Nadal tagit sammanlagt fem Grand Slam-titlar.

14 totalt alltså. Tre efter Federer som tog sin senaste i Wimbledon 2012. Men i dag är det väl ingen som säger att Nadal ska gå om schweizaren? Det trots att spanjoren är fulltränad efter sin motiga fjolårssäsong. Den blev hans första utan minst en Grand Slam-titel sedan 2004 (året därpå tog han sin första i Franska mästerskapet). Att världsfemman i Australian Open föll bort direkt mot storspelande landsmannen Fernando Verdasco är en sak, spelet Nadal visade gav en fingervisning om att han snart är redo att slåss om också de tyngsta 

titlarna.

Nadal tog sin 14:e Grand Slam-titel efter finalseger mot Djokovic i Paris 2014

Men nu pekas istället Djokovic ut som framtida rekordman. Han tog idag sin elfte Grand Slam-titel.

Ytterligare sju krävs för att bli segerrikast och han har alltså lika många titlar upp till Nadal som Nadal har till Federer.

Med tanke på den 28-årige serbens totala dominans förra året och på hans inledning på 2016 ser det NU ut att vara en tidsfråga innan Djokovic har rekordet.

Men vad händer om han precis som Nadal får skadeproblem? Eller åker på några förluster som sänker självförtroendet? Eller hamnar i en formsvacka? Eller Milos Raonic/någon av de andra bakom skaffar sig det som krävs för att utmana på allvar?

Det är inte mycket som behövs för att plötsligt totalförändra den bild som i dag ser ut att gälla i ytterligare några år.

**

Djokovic har nu lika många Grand Slam-titlar som Björn Borg och Rod Laver. Roy Emerson har 12, Pete Sampras och Nadal 14 och Federer 17.

**

Djokovic är värd alla superlativer som finns. Han var förra året i en egen division och har inlett 2016 i samma överlägsna stil. Dessutom har han under de senaste åren vuxit enormt mycket som sportsman och är en bra förebild.

**

Dagens final (6-1, 7-5, 7-6) blev lika förutsägbar som väntat. Visst fanns det en kort period i andra set då Murray såg ut att kunna skapa dramatik men mer än en antydan om att en sådan skulle kunna infinna sig blev det inte.

Inför finalen skrev jag i SvD att Murray måste ha ett trumfkort i bakfickan för att bryta mönstret – förslagsvis genom att komma fram på nät oftare än han brukar göra i deras möten - som renderat honom tio förluster på de senaste elva matcherna.

Tidigare i turneringen har den 28-årige skotten varit mycket effektiv framme vid nät och till exempel vann han där 31 av de 38 poäng i kvarten mot David Ferrer. Mot Djokovic var motsvarande siffror 22-34. (1-4 i första set)

Självklart är det mycket svårare att hitta bra attacklägen mot världens bästa försvars- och kontringsspelare men det var också som om Murray inte kände sig bekväm med taktiken, inte riktigt trodde på den fullt ut. Följden blev att många attackslag var för lama för att han skulle skaffa sig riktigt bra volleyläge.

••

Det finns en sak som gör Djokovic seger extra glädjande. Han valde att under det korta uppehållet mellan säsongerna avstå spel i den penningstinna jippoligan International Premier Tennis League (IPTL). Visserligen hade världsettan tänkt vara med men han lämnade återbud med motiveringen att han behövde vila efter en krävande säsong och bygga upp sig inför 2016. Förhoppningsvis följer fler toppspelare hans exempel nästa år. Om inte så kan vi fortsätta att avfärda deras kritik om för långa säsonger som gnäll.

Märkligt att en världsetta saknar taktiskt kunnande

Bara bucklan berättar vem av dem som segrade

Det sägs att anfall är bästa försvar.

Men det skriver förmodligen inte Angelique Kerber under på.

Tack vare ett mycket starkt försvarsspel lyckades hon i dag utnyttja att världsettan Serena Wiliams spelade en bra bit under sin normala nivå och visade stora taktiska brister.

Kerber svarade för bara 13 oprovocerade missar då hon i Australian Open-finalen snuvade nervösa Williams på en 22:a Grand Slam-titel.

Den 34-åriga amerikanskan stod för 46 oprovocerade missar och 47 vinnande slag.

Kerbers siffror var 13-25.

Siffrorna antyder att matchen var helt i händerna på Williams och att hon slog ut sig själv.

Men den beskrivningen skulle ändå vara lite orättvis mot Kerber. Med sin rörlighet och starka defensiv fick hon Williams att börja spela med så små marginaler att säkerheten försvann.

Världsettan är så van att slå igenom sina motståndares försvar att hon blir frustrerad då det inte fungerar. Eftersom Kerber är bäst då hon utnyttjar motståndarens fart på bollen hade Williams förstås kunnat sänka tempot en aning ibland. Istället började hon desperat söka sig fram till nät men vann inte ens hälften av poängen då hon var i volleyposition.

På WTA-touren hade Williams haft möjlighet att kalla ner sin coach Patrick Mouratoglou på banan för att få råd och om coachning varit tillåtet även i Grand Slam hade världsettan definitivt spelat

Challenge igår Se mer här

annorlunda än hon gjorde när grundspelet falerade.        
Det är i dubbel bemärkelse anmärkningsvärt att en överlägsen världsetta saknar taktiska kvaliteter. Man kan ju tycka att dessa borde vara nödvändiga för att överhuvudtaget nå förstaplatsen. Å andra sidan visar avsaknaden av taktiskt kunnande hur otroligt bra Williams är då hennes spel fungerar.

Under åren har vi sett amerikanskan råka ut för mentala kollapser som gett både gummiarm och gelé i knäna men även om hon underpresterade nu ska den här insatsen inte sorteras in i facket totala genomklappningar.

Kerber har under sin karriär visat sviktande nerver och då hon i skiljeset tappade 5-2 till 5-4 låg det på lut att finaldebuten i dessa sammanhang skulle sluta i tårar.

Ja, det gjorde den förstås också men då handlade det om glädjetårar sedan hon med sitt femte (!) servegenombrott säkrat titeln.

Serena Williams var stor i nederlagets stund och så kärvänligt hon uppträdde mot Kerber har hon aldrig gjort efter en förlust – ja, frånsett då när hon kommit till korta mot sin storasyster Venus.

Återstår att se vad det här betyder för Serena Williams under resten av säsongen.

Att drömmen om en Grand Slam sprack direkt betyder förhoppningsvis inte att hon tappar fokus utan att hon kan spela mer avslappnat.

Hon kan hindra världsettan från att nå Grafs GS-rekord

Står inför sin första Grand Slam-final

Hon hade matchboll emot sig i första omgången.

På lördagsförmiddagen kan hon bli andra tyska med en Grand Slam-titel under proffseran.

Om världssexan Angelique Kerber mot förmodan lyckas ser hon samtidigt till att landsmaninnan Steffi Graf åtminstone ytterligare en tid får vara ensam rekordhållare i antalet GS-titlar under proffseran.

Men det mesta talar förstås för att Serena Williams med en 22:a Grand Slam-titel tangerar Grafs rekord.

När Williams kom till Melbourne sa hon ”Jag har inget att förlora och kan spela helt utan press”.

Eeeh, en spelare som förra året var förkrossande överlägsen och bara två segrar från en Grand Slam har förstås allt att förlora.

Men den 34-åriga amerikanskan förefaller ha lyckats intala sig annorlunda.

Hon som varit ett nervknippe vid åtskilliga tillfällen under de senaste åren har i Australian Open inte ens varit nära att falla offer för sina nerver.

Hittills är bäst att tillägga. På ungefär liknande sätt såg det ju ut i fjolårets US Open innan hon klappade igenom i semifinalen mot Roberta Vinci.

Har segrat i 21 av sina 25 Grand Slam-finaler

Williams har 5-1 inbördes mot Kerber som i WTA-turneringen i Cincinatti 2012 tillfogade Williams hennes enda förlust på 32 matcher efter Franska mästerskapet.
Vänsterhänta Kerber har ett mycket starkt försvar och är en bra kontringsspelare som kan utnyttja motståndarens fart. Det är en spelstil som passar bra mot hårdslående motståndare men bekymret för Kerber är att Williams slår så mycket hårdare än alla andra att tyskan kan få svårt att hänga med i tempot.

Kerbers akilleshäl är den klena andraserven på vilken Williams kan kliva långt in i banan för att returnera.

Väljer Kerber då att dra ner på farten i förstaserven för att öka säkerheten riskerar hon att hamna på bakfoten även då.

Hur det än går kan hon vara nöjd med sin insats i Melbourne där hon i första omgången var bara en poäng från att falla bort direkt mot 64-rankade japanskan Misaki Doi.

Mer kompis- än drömfinal Murray en fajter och lipsill

Vad gäller kroppsspråk och minspel är Murray inget bra föredöme

Världsettan mot världstvåan.

Drömfinal?

Nej, jag tycker inte det utan hade hellre sett Milos Raonic utmana titelförsvarande Novak Djokovic i söndagens Australian Open-final.

Självklart kommer kompisarna Andy Murray och Djokovic (de känner varandra sedan tidiga tonåren) att bjuda på några timmars god underhållning och det kan bli spännande.

Men ändå spelarna, deras coacher, publiken på Rod Laver Arena och alla miljontals tv-tittare vet precis hur matchen kommer att se ut. Inte resultatet förstås - även om Djokovic är skyhög favorit – utan att det blir långa och mycket fysiskt krävande baslinjedueller.

Med Raonic i final hade det varit annorlunda. Då hade vi haft den där perfekta mixen av en spelare med mycket stark offensiv och en med världens bästa försvar- och kontringspel.

Dessutom hade det känts fräscht med ett nytt finalnamn som utmanar en etablerad stjärna om titeln, precis på samma sätt som det kände i US Open 2009 och i Australian Open för två år sedan.

I New York satte argentinaren Juan Martin del Potro stjärnorna på plats då han i semi slog ut världstrean Rafael Nadal och finalbesegrade ettan Roger Federer. I Australian Open 2014 besegrade Stanislas Wawrinka tvåan Djokovic i kvartsfinal och satte pricken över i:et med finalsegern mot ettan Nadal.
Okej, Raonic har tagit bara ett set på fem möten med Djokovic men har utvecklat sitt spel mycket sedan deras senaste möte vilket var just i Australian Open förra året då världsettan vann med 3-0 i kvarten.

Idag försvann kanadensarens möjlighet att ta sig till final i samma stund som han redan i mitten av tredje set fick känning en av sträckning som förvärrades efter hand. Det är möjligt att Murray ändå gått segrande ur striden men nu fick han hjälp på vägen.

Den 28-årige skotten är en stor fajter men kroppsspråket och minspelet säger annat. Även om hans fajtervilja överskuggar det andra är det trist att se lipsillen från Dunblane börja tjura så fort det går honom emot. Mot Raonic dröjde det bara ett (1) game – kanadensaren bröt blankt – innan Murray började gorma och svära mot sin coach Amelie Mauresmo och de övriga i teamet på läktaren.

På banan är Murray respektlös mot sitt team och den ende som lyckats få fason på honom är Ivan

Lendl. ”Du ska inte ens titta upp mot mig under matcherna”, klargjorde Lendl redan från början.

Murray lydde och lyfte ett par klasser under deras tid tillsammans.

Han har två Grand Slam-titlar, har förlorat fyra finaler i Melbourne och åkt på torsk i tio av de elva senaste matcherna mot Djokovic som har 21-9 inbördes.

Bara om han underpresterar rejält går serben miste om sin elfte Grand Slam-titel och den sjätte i Australian Open.

Idag fick svensk tennis ett nytt hopp för framtiden

Att få spela Davis Cup är ett stort mål för "Dodi"  Foto: Bengt Helmersson

Efter fyra år i Sverige fick 18-årige Dragos ”Dodi” Madaras idag svenskt medborgarskap.

Han är född i Rumänien, spelar för Helsingsborgs TK och från och med nu också för Sverige.

Madaras ingår i samma team som damernas överlägsna Sverigeetta Johanna Larsson där managern Erik Ullsten sedan ett antal år gör ett beundransvärt jobb för sina spelare. Utan ett förbund med ekonomiska muskler att göra stora sportsliga satsningar står talangernas främsta hopp just till privata satsningar.

”Dodi” är vänsterhänt, har sitt främsta vapen i forehand, är utrustad med en härlig vinnarskalle och en tuff inställning som många av de andra svenska talangerna kan lära sig mycket av.

2015 fick tennis-Sverige i stort upp ögonen för Madaras som efter seger mot bland andra Davis Cup-spelaren Markus Eriksson slog sig fram till final i Future-turneringen i Båstad. ”Dodi” tog i finalen första set mot Mikael Ymer som vände fram till karriärens första Futuretitel.

Jag tror och hoppas att ”Dodi” har känt sig välkommen i svensk tennis enda sedan dagen han klev in där. Nu är han med där fullt ut.

Grattis, ”Dodi”!

Grattis, svensk tennis!

Ymer både ut och in i DC - Lindstedt tillbaka i laget

Mikael Ymer tvingas skjuta på säsongspremiären

Båda har spelat Davis Cup men inte samtidigt.

Inte heller då Sverige i mars möter Ryssland borta får vi se båda bröderna Ymer i DC-kapten Fredrik Rosengrens trupp,

Visserligen är 19-årige Elias då tillbaka i laget men nu kan istället inte två år yngre Mikael vara med och slåss om en plats i laget.

Mikael gjorde succé i fjolårets kval mot Danmark då han med seger i den avgörande matchen räddade Sverige kvar i division I. Den gången lyste Elias med sin frånvaro på grund av skada.

När Elias nu kan göra comeback i laget var det som bäddat för att bröderna Ymer skulle spela DC ihop för första gången.

Men nu är istället Mikael satt ur spel.

På Svenska tennisförbundets hemsida avslöjar kommunikationschefen Johanna Jonsson att juniorvärldstrean på grund av en bäckenskada tvingas skjuta på sin säsongspremiär. Mikael hoppas kunna göra comeback i mars och säger till tennis.se:

– Vi lägger inomhussäsongen åt sidan. Jag kommer börja på grus när jag kommer tillbaka”.  Hela intervjun här.

Ryssland har fyra rutinerade spelare på topp-100 och två framtidsnamn i 19-årige och 198 centimeter långe Karen Khachanov (rankad 154 och kvalfinalist i årets Australian Open) och ett år yngre Andrej Rublev (177) som förra året kvalade in i US Open och som har tio segrar på ATP-touren.

Nio ryssar har bättre rankning än svenske tvåan Christian Lindell (240) men eftersom brasse-svensken är en utpräglad grusspecialist lär han inte bli aktuell för DC-matchen på hardcourt i Kazan.

14 ryssar ligger före Sverigetrean Markus Erksson (478)

Snart ihop igen i DC

Förra året gick Ryssland efter 4-1 mot Danmark och 3-2 mot Spanien till kval men 1-4 mot Italien satte stopp för återkomst till Elitdivisionen.

Självklart gäller Ryssland som stora favoriter mot Sverige där Fredrik Rosengren i alla fall kan mönstra bästa tänkbara dubbelpar. Dubbelspecialisten Robert Lindstedt tackade nej till fjolårets kval mot Danmark men berättar för Challenge att han spelar mot Ryssland. Med det har Sverige i Lindstedt/Johan Brunström (som inlett året med två Challenger-titlar) ett DC-par med med 7-0 i facit.

Roger Federer slapp i alla fall karriärens värsta överhalning

Klar för sin sjätte final i Australian Open

6-1, 6-2 på 54 minuter.

Novak Djokovic var på väg att framställa tidernas främste spelare som en dussinlirare.

Men sedan kunde Roger Federer se till att det blev i alla fall LITE match av semifinalen i Australian Open.

Den 28-årige serben svarade i två set för en i det närmaste felfri insats på Rod Laver Arena. Han spelade i så högt uppdrivet tempo och hade så bra längd att 34-årige Federer helt enkelt inte hängde med i svängarna.
Schweizaren försökte hålla sin position på baslinjen eller en bit in i banan men följden blev bara att han inte hann förbereda slagen utan radade upp missar.

I de två första seten var klasskillnaden så stor att applåderna Federer fick främst var av det där artiga och värmande slaget som hans motståndare möttes av under åren då Federer var som bäst och gjorde som han ville med konkurrenterna.

Att Federers serve inte fungerade gjorde att han inte ens i egen serve kunde hålla jämna steg med Djokovic. Efter två set hade Federer en förstaserveprocent på 54 och han vann bara fem av 19 poäng på sin andraserve.

I tredje blev Djokovic lite passiv vilket gav Federer tid och utrymme att skapa egna poäng.
Breaket fram till 4-2 utlöste ett ovationsartat jubel på arenan och likadant lät det då världstrean tog tredje set.

Men nej, han kunde ändå inte ruska om Djokovic – 6-1, 6-2, 3-6, 6-3 – som tagit hälften av sina tio Grand Slam-titlar just på Melbourne Park.

Ingen tror väl annat än att det blir en sjätte titel på söndag mot Andy Murray eller Milos Raonic.

Semifinal kan gynna Federer men världsettan är favorit

Historiens främste spelare utmanar överlägsne världsettan

Hjärtat säger Federer. Hjärnan säger Dokovic.

Så har jag känt under de senaste åren då de båda arga rivalerna mötts i bäst av fem set.

Inför torsdagens semifinal i Australian Open är känslan lite annorlunda.

Hjärtat klappar fortfarande för Roger Federer medan hjärnan inte är fullt lika övertygad som tidigare om att Novak Djokovic går segrande ur striden.

Det kan förstås vara ett rent önsketänkande man jag tror det gynnar 34-årige Federer att de ställs mot varandra ”redan” i semifinal. Därför stannar oddsen vid 55-45 i Djokovic favör.

Den schweiziske världstrean har avverkat sina fem första matcher på lite drygt nio timmar och är fortfarande fräsch i kroppen vilket är absolut nödvändigt för att rubba Djokovic.

Världsettan har segrat i deras tre senaste Grand Slam-möten och vid samtliga tillfällen har det handlat om final, US Open och Wimbledon förra året samt Wimbledon 2014 då Djokovic bröt ner Federer i skiljeset.

Senast schweizaren gick segrande från en Grand Slam-match mellan dem var Wimbledon 2012, då i just semifinal efter vilken Federer med finalsegern mot Andy Murray säkrade sin 17:e och senaste Grand Slam-titel.

Ska det bli en till? Kanske ännu fler?

Jag tror inte det och hoppas att jag har fel.

Novak Djokovic stod i en klass för sig förra säsongen och det finns inget som talar emot att det blir likadant i år. Det har gjorts en stor sak av att han inte alls stod att känna igen mot Gilles Simon och det gjorde han ju inte heller. Men trots 100 (!) oprovocerade missar besegrade han världens 15:e bäst rankade spelare. Hur många andra hade klarat det? Någon?

Dagen efter den matchen hoppade Djokovic över träningen och tog istället en långpromenad i Melbournes botaniska trädgård för att hitta lugn och harmoni.

I kvartsfinalen mot Kei Nishikori var han sitt rätta jag igen.

 Hete Milos Raonic inledde året med titel i Brisbane

Det står 22-22 i inbördes möten mellan Federer och Djokovic och med seger på tisdagen skulle den titelförsvarande världsettan ha plus på alla nio konkurrenter på topp-tio.

•Han har vunnit tio av de elva senaste matcherna mot Murray och har 21-9.

•19-4 mot Stanislas Wawrinka som med finalsegern i Franska mästerskapet var den ende som förra året betvingade Djokovic i Grand Slam.

•Efter seger i nio av deras tio senaste möten har Djokovic 24-23 mot Nadal.

•22-2 mot Tomas Berdych som i säsongsupptakten i Doha åkte på sin nionde raka förlust.

•6-2 mot Nishikori som tog en av segrarna i US Open-semifinal för två år sedan.

•16-5 och tio raka segrar mot David Ferrer.

•12-1 mot Richard Gasquet som tog sin enda seger 2007.

•14-6 mot Jo Wilfried Tsonga som vunnit bara en av deras 14 senaste matcher.

Jämfört med dessa siffror är det mycket imponerande att Federer vunnit fyra av de tio senaste matcherna mot Djokovic.

Att schweizarens samtliga segrar har kommit i matcher i bäst av tre set gör att de inte är mycket att luta sig mot inför torsdagsförmiddagens uppgörelse på Rod Laver Arena.

**

Fotnot: Nej, jag har absolut inget emot Djokovic (som vuxit i alla avseenden under de senaste åren) eller de andra semifinalisterna Murray och Milos Raonic men veteranen Federers elegans både på och utanför banan gör honom till något alldeles extra.

WTA slår dövörat till -- när de stora stjärnorna skriker

Showmannen Gael Monfils - en viktig artist för tennisen

Gael Monfils är en publikfriare av stora mått.

I sina bästa stunder är Gael Monfils en av tenniscirkusens största underhållare.

Han är vindsnabb, akrobatisk, har en fantastisk utväxling i slagarmen och svarar för spektakulära poäng. En showman som är viktig för tennisen och som skulle kunna ha haft ännu större betydelse för den än vad som varit fallet.

Att Monfils karriär kantats av skador är en bidragande förklaring till varför han inte etablerat sig i toppen. 

En annan är att han inte alltid verkar så intresserad av tennis eller åtminstone inte av att göra så bra resultat som möjligt. 

Så var det till exempel i If Stockholm Open 2012 då Monfils som titelförsvarare lät Patrik Rosenholm ta vad som sannolikt blir stockholmarens största skalp i karriären.

Tyvärr går Monfils sällan långt i de största turneringarna vilket innebär att de allmänt idrottsintresserade inte får njuta av hans konster.

Dessa personer följer ju inte en Grand Slam-turnering från start men bänkar sig gärna framför tv:n då det är dags för final. Den 29-årige fransmannen har varit uppe i en Grand Slam-semifinal – Franska mästerskapet 2008 – och fallit bort i kvarten fem gånger.

Jag tror att den blir en sjätte gång på tisdagsförmiddagen då han möter Milos Raonic som är Monfils motpol på banan. Raonic är vid en jämförelse som en sengångare och får till och med John Isner att framstå som en sprattelgubbe.

Detta skrivet utan minsta vilja att förlöjliga Raonic som är en fantastisk spelare och som på vägen fram till kvarten hållit 58 av sina 60 servegame.

Monfils har 2-0 inbördes och besegrade Raonic i bland annat semifinalen i 2011 års If Stockholm Open där fransmannen sedan tog en av karriärens fem titlar.

Men sedan deras senaste möte – på gräset i Halle 2013 – har fyra år yngre Raonic utvecklats betydligt mer än Monfils.

Men hjärtat säger i alla fall Monfils. Dels därför att han är en större underhållare än Raonic – som dessutom har tiden för sig – och dels därför att fransmannen coachas av Mikael Tillström. Hur kvartsfinalen än slutar har ”Tillis” fått se sin adept gå längre än vad fransmannen gjort i någon av sina tio tidigare starter down under.

**

Murray på språng mot en femte final i Australian Open ?

I onsdagsottan ställs fjolårsfinalisten och världstvåan Andy Murray mot åttonderankade David Ferrer som är ende kvartsfinalist utan setförlust. Murray har 12-6 inbördes (3-1 i Grand Slam) efter segrar i de fem senaste. Mycket talar för en lång holmgång och ännu mer talar för den hetlevrade skotten.

**

I nattens första kvartsfinal tar sig tidigare världsettan Victoria Azarenka sig an tyskan Angelique Kerber. Azarenka har tappat bara elva (!) game på sin fyra första matcher, hon har 6-0 mot Kerber och allt talar för att vitryskan tar sig till sin första Grand Slam-semifinal sedan US Open 2013.

**

Kinesiskan Shuai Zhang hade 0-14 i Grand Slam-facit då hon anlände till Melbourne. Nu är den 133-rankade 27-åringen första kvalspelare som nått kvarten i Australian Open sedan 1990. Hennes motståndare är inte mycket namnkunnigare. Johanna Konta är första brittiska på 33 år att spela Grand Slam-kvartsfinal. Med tanke på deras orutin från stora matcher är det en vidöppen historia men min magkänsla – vad den nu är värd – säger Konta.

Matcher utan dramatik blir inte heller några snackisar

Världsettan var idag tillbaka i sitt rätta jag

Stor dramatik är inget absolut måste för att göra en match mycket sevärd.

Ja, faktiskt behövs inte ens lite spänning för att vi åskådare ska kunna njuta.

Däremot krävs dramatik för att ge upplevelsen den där extra kryddan – den som gör att vi tänker och snackar om matchen långt efter att den är slut.

Den känslan fick i alla fall inte jag efter någon av de fyra första kvartsfinalerna i Australian Open.

Agnieszka Radwanska släppte bara fyra game mot Carla Suarez Navarro, Roger Federer besegrade Tomas Berdych med 3-0, Serena Williams tog genom 6-4, 6-1 sin 18:e raka seger mot Maria Sjarapova och alldeles nyss körde titelförsvarande världsettan Novak Djokovic över japanen Kei Nishikori.

Världsfyran Radwanska har utvecklat sitt spel och har nu betydligt större offensiva kvaliteter än tidigare. Mitt tips att sevärda Suarez Navarro skulle skrälla sprack egentligen i första gamet. Inte därför att spanjorskan tappade serven – det sker ju ofta i damtennis – utan eftersom hon var påtagligt nervös. Sådant brukar i och för sig släppa efter några game men starten kom nu att prägla 27-åringens insats.

Federer och Berdych bjöd stundtals på rent glimrande tennis men åter en gång visade det sig att den 30-årige tjecken har ett för smalt register för att kunna besegra de allra bästa även de dagar hans bombardemang från baslinjen inte fungerar till hundra. Framför allt måste Berdych förbättra sin defensiv.

Serena Williams inledde lite skakigt mot Sjarapova och tappade sitt första servegame. Efter det att amerikanskan räddade breakbollar vid 4-4 var hon flera nummer större än ryskan.

Efter hans med sitt mått bleka insats mot Gilles Simon var Djokovic heltaggad mot Nishikori. Världssjuan hade visserligen 3-1 i tredje set men det var mest en formalitet innan serben skulle bryta tillbaka. 6-3, 6-2, 6-4.

**

På onsdagen spelas de resterande fyra kvartsfinalerna och senare i dag återkommer jag med några reflektioner kring vad som väntar Murray, Monfils, Azarenka, sensationen Konta och de andra.

...och så ska vi inte glömma galans mest solklara vinnare

Grattis, juryn!

Skidåkaren Johan Olsson valdes alltså till Årets manlige idrottare.

Zlatan Ibrahimovic fick nöja sig med att vara kandidat till utmärkelsen.

Så stark står sig skidsporten i den helt insnöade juryn.

Att Elias Ymer inte skulle tilldelas Lilla Bragdguldet (gick till friidrottaren Khaddi Sagnia) kändes givet på förhand. Tennisspelare står ju inte högt i juryer och nämnder vilket jag gav en rad exempel på i Challenge i går. Därför är det extra stort om Ymer får Lilla Bragdguldet
Till den listan ska vi förstås också lägga Robin Söderling som ratades såväl 2009 som 2010 då han gick till final i Franska mästerskapet. Att han 2009 blev förste spelare att besegra Rafael Nadal i en femsetsmatch på grus gav genljud i hela idrottsvärlden. Ja, nästan då, Idrottsgalans jury varken såg eller hörde något.

Däremot lyckades juryn inte förbigå Sarah Sjöström i kväll. Hon utsågs till Årets kvinnliga idrottare. Synnerligen välförtjänt.

Att U 21-landslaget i fotboll fick tre utmärkelser – Årets lag, Årets prestation och Årets ledare (Håkan Ericson) var inte alls oväntat. Laget gick ju verkligen hem i stugorna och i populismens tecken brydde sig juryn inte om att det handlade om ungdomsidrott i Europa.

Måste bara återkomma till detta med Johan Olsson vs Zlatan Ibrahimovic.

Jag är verkligen ingen vän av Zlatans attityd och uppträdande men att han är en internationell stjärna i världens i särklass största sport gör honom till en oerhört många klasser större idrottsman än Olsson.

Härmed tilldelas Idrottsgalans jury utmärkelsen Årets Kalkon.

Motivering: överflödig.

Federer är en av mina fyra favoriter i kvartsfinalerna

Roger Federer jagar sin 39:e Grand Slam-semifinal

Federer, Williams, Djokovic och Suarez Navarro– där har ni kvartetten som jag tror blir först att boka semifinalplats i Australian Open.

Det handlar alltså inte om gambling på hög nivå – vem vågar sig förresten på det i dessa dagar ? - även om seger för Carla Suarez Navarro mot världsfyran Agnieszka Radwanska definitivt ger en bra slant tillbaka.

Just den matchen är den första av fyra kvartsfinaler som spelas på tisdagen (start natten mot tisdagen svensk tid). Det handlar om två dam- och två herrkvartar.

Suarez Navarro har haft drömlottning på sin väg fram och tipset grundar sig kanske mer på hjärta än på hjärna. Jag gillar den 27-åriga spanjorskans spelstil som skiljer sig markant från det vi oftast ser på damtouren. Hon har till exempel härligt riv i sin enhandsbackhand och med Suarez Navarro som förebild för unga talanger skulle förutsättningarna öka för att vi i framtiden får se större variation mellan spelstilarna.

Serena Williams har 18-2 totalt och 17 raka segrar mot Maria Sjarapova som inte besegrat amerikanskan sedan 2004. Lär mer om det här

Med sin stora allroundskicklighet brukar Roger Federer hitta sätt att ta udden av Tomas Berdych bombardemang från baslinjen. Men inte alltid. Den flackt spelande tjecken har faktiskt gått segrande från deras två senaste möten i Grand Slam.
 Senast Federer vann i dessa sammanhang var just i Australian Open där han i åttondelsfinalen 2009 vände 0-2 i set. Totalt har Federer 15-6 inbördes.

Berdych är 30 år och ska han avsluta karriären med en Grand Slam-titel börjar det bli ont om tid. Förmodligen krävs det att han skaffar sig en plan B att plocka fram de dagar grundspelet inte fungerar.
Svenske exproffset Thomas Johansson har följt Berdych på nära håll och menar att tjecken på träningar visar upp ett mycket bredare kunnande än det han vi ser på matcherna. Alltså har världssexan det som krävs för få ihop en B-plan men det handlar också om att använda den.
Förra året började han i och för sig att spela med mer topspin på forehand som därmed blev säkrare men för att bli mindre förutsägbar måste Berdych också våga komma fram på nät oftare än vad som sker.

Noterbart: Federer har avverkat sina fyra första matcher på bara sex timmar och 53 minuter.

Nishikori vet hur det känns att besegra Djokovic i Grand Slam

Världsettan Novak Djokovic visade sin styrka då han besegrade Gilles Simon trots att spelet långa stunder gick i baklås.
 Visst kan den titelförsvarande världsettans insats vara ett tecken på att han plötsligt tappat formen men jag tror ändå att det handlade om ett tillfälligt bakslag – tänk så många

spelare som önskar sig sådana bakslag – som får honom att skärpa sinnena lite extra.
På tisdagsförmiddagen väntar Kei Nishikori som kan bli sjätte spelare med minst två segrar mot Djokovic i Grand Slam. Japanen vann ju 2014 års US Open-semifinal mot serben för att sedan göra en mycket slät figur i finalen mot Marin Cilic. Sedan förlusten i New York för två år sedan har Djokovic fyra raka segrar och totalt 5-2 mot Nishikori.

*

Vilka fem spelare som har besegrat Djokovic mer än en gång i Grand Slam?

Jo: Rafael Nadal (9 gånger), Federer (6), Andy Murray (2), Marat Safin (2) och Stanislas Wawrinka (2).

Stjärnan som väntat i 12 år på en seger mot världsettan

Samma gamla vanliga min i natt eller gladare då?

Kommande natts hetaste match i Australian Open?

I mina ögon är det kvartsfinalen mellan Serena Williams och Maria Sjarapova – en repris på fjolårets final.

Tänk att Williams radat upp 17 raka segrar – och tappat bara tre set – efter senaste förlusten mot den ryska världsfemman.

Året Sjarapova senast vann deras inbördes möte valdes Göran Hägglund till partiledare för Kristdemokraterna, George W Bush återvaldes som USA:s president. Knutbytragedin rullades upp och de olympiska sommarspelen hölls i Aten.

Se där några exempel för att åskådliggöra hur länge sedan det är Maria Sjarapova betvingade Williams.

Året var alltså 2004.

Med tanke på hur överlägsen Williams varit i deras möten skulle nattens match kanske inte kännas lika het som den gör. Men det är klart att amerikanskans makalösa svit förr eller senare bryts. Jag vet inte om det är ett gott eller dåligt tecken för Williams att hon ännu inte fått sina nerver testade i årets Australian Open. Ofta hamnar hon i trångmål i någon av sina första matcher för att sedan lyfta sig.

**

Mikael Tillström har fått en flygande start som coach för Gael Monfils. Att den oberäknelige fransmannen haft en mycket gynnsam lottning fram till kvarten förtar inget. Många av oss hade väl sett fram emot en kvart mellan Monfils och Stanislas Wawrinka vilket ju hade betytt möte mellan Good to Great-coacherna Tillström och Magnus Norman. Men kanadensiske kanonervaren Milos Raonic satte stopp för detta. På sin nystartade blogg visar Norman att han är en sportsman ut i fingerspetsarna. Förlorare och deras coacher hittar ofta mängder av bortförklaringar men så här skriver Norman: ”Hats off to Milos and his team for a great match. Respect.”. Läs här.

**

Robert Lindstedt och Dominic Inglot föll i raka set mot Jamie Murray/Bruno Soares.

**

Det ser lite ljusare ut för svensk tennis än för några år sedan. Men de som menar att Sverige är rejält på g kan kolla igenom startfälten i Australian Opens juniorsinglar. Inte en svensk bland de 64 spelarna i pojksingel eller bland de 64 i flicksingel.

Ymer är ödmjuk inför galan: "En ära bara att få vara med"

SvD idag. Elias berättar om sitt 2015 och tankarna kring denna säsong

Tangerat världsrekord, första titeln på Challengertouren och närmare 100 platsers klättring på rankningen.

Vad sägs om Elias Ymers 2015?

– Det var sjukt bra. Att kvala in i alla Grand Slam var helt, heeeelt otroligt och nästan för bra för att vara sant, säger huvudpersonen själv till SvD.

Låter han så nöjd att det kan tolkas som kaxighet? Kanske uppfattas det så av vissa men se då vad Elias känner inför sitt första besök på Idrottsgalan:

– Det är hur stort som helst och för mig är det en ära bara att få vara med. Sveriges bästa idrottare är ju där. Brukar inte kungen vara där? Shit, det skulle vara grymt.

19-åringens starka självförtroende blandas alltså med en stor portion ödmjukhet. Den märks även på hans inställning inför möjligheten att bli tilldelad Lilla Bragdguldet.

– Att vara nominerad är jättestort för mig. Om jag förberett tacktal? Haha, nej, konkurrensen är ju så grymt hård.

Elias har under veckan tränat i Växjö tillsammans med Fredrik Rosengren som tillsammans med Elias ungdomstränare Dan Eklund utgör Sverigeettans coachteam under säsongen.

Den har inte börjat bra. Förlust i kvalet i Chennai följdes av förlust i första kvalmatchen till Australian Open där Elias däckades av den 43-gradiga värmen.

– Det var lite läskigt. Jag ledde 6-3, 2-0 men var då helt färdig och visste att det var kört, berättar Elias som efter matchen behandlades med dropp i två timmar innan han återhämtade sig.

Det var just i Melbourne som hans fantastiska fjolårssäsong tog sin början. Inte ett tappat set på tre kvalmatcher efter vilka han stod inför Grand Slam-debut, ovanpå det som förste svensk i herrsingel i dessa sammanhang sedan Robin Söderling i Wimbledon 2011.

Då Elias kvalade in även i Franska mästerskapet, Wimbledon och US Open blev han tredje spelare genom tiderna med det oslagbara rekordet att under en säsong kvala in i samtliga fyra Grand Slam-turneringar.

Vilken av kvalframgångarna sätter du högst?

– US Open, det var ju där det blev jackpot.

På våren gick han till åttondelsfinal i 500-turneringen i Barcelona och i juni spelade Elias på gruset i Caltanissetta hem sin första Challengertitel.

2015 var också året då han fick hundrabästalistan inom räckhåll. Han låg 127 som bäst och slutade säsongen som 136.

– Jag borde ha gått in på topp hundra. Kanske hade det gått om jag inte skadat axeln, säger Elias som under hösten tvingades lämna återbud till bland annat Stockholm Open.

Han lämnade i mars Sverige och akademin Good to Great för att istället ha sin bas i Barcelona och Galo Blanco som coach. Efter åtta månader avslutades samarbetet.

Bröt du upp från Sverige för tidigt?

– Nej, jag tyckte att det var rätt tid att göra det och jag ångrar ingenting. Jag hade ju bra resultat under året.

Framgångarna då innebär att Elias Ymer i år har fler poäng att försvara än någonsin tidigare. På de två första turneringarna har han tappat 55 poäng och går kräftgång på rankingen där han nu ligger 144.

Pressar det dig att ha poäng att försvara?

– I Australien kände jag det så och det var lite jobbigt. Men nu har jag inga poäng att försvara förrän i april. Jag försöker tänka att det inte går lika snabbt uppåt för alla utan att det måste kunna få ta lite tid.
– Sedan vet man ju att det kan räcka med ett eller några riktigt bra resultat för att det ska lyfta, säger Elias som inte sticker under stol med att det känns svårt att vara ensam svensk på hög nivå.
– Australien och många andra länder har flera upcoming stjärnor. De blir hjälpta av varandras framgångar. Jag önskar att jag inte var så ensam. Men det är som det är.

**

Fakta:                    

Förstasidespuff i SvD

Elias Ymer

Född: 10 april 1996 i Skara

Längd: 183 centimeter

Vikt: 78 kilo

Klubb: Salk

Främsta meritere : En Challenger-titel, fyra klarade Grand Slam-kval under 2015, matchhjälte i Sveriges Davis Cup-lag då han som 17-årig debutant vann den avgörande matchen i 2013 års kval mot Danmark.

En av fyra tennisspelare som ingår i Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) topp- och talangprogram. En av fyra kandidater till Lilla Bragdguldet.

Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

Thour spelade hem ett wc

Klar för stort kval efter finalseger

Challenger-turneringen RC Hotel Open har fått sin första vinnare:

Robin Thour från Växjö som spelat sig till ett wild card till kvalet i Jönköpings Racketcentrum.

Det gjorde han i A-klassen i Jönköping TK:s årliga klubbtävling där Thour finalbesegrade Almir Nokic från Åby TK med 4-6, 7-6, 6-2.

Om sex veckor kan 21-årige Thour alltså återvända till Jönköping för att slåss om en plats i huvudturneringen i Challengern där prissumman är 400 000 kronor och där segraren får 80 rankningspoäng.

– Vi tycker det är fantastiskt att erbjuda ett wc till en ATP Challenger-tävling i en vanlig klubbtävling. På detta sätt får spelare från närområdet och regionen en riktig chans att tävla mot de allra bästa på hemmaplan, men först efter ha förtjänat detta genom en turneringsvinst, säger Martin Claesson, tournament director för RC Hotel Open.
– Förhoppningsvis är detta mycket motiverande för alla deltagarna.

Därför är det extra stort om Ymer får Lilla Bragdguldet

Får han anledning att jubla på Idrottsgalan?

I morgon är det dags för Idrottsgalan.

Då kan Elias Ymer tilldelas Lilla Bragdguldet.

Det skulle vara Stort.

Tennis är ju en sport som inte brukar falla juryer eller nämnder på läppen.

Detsamma gäller förresten golf.

Årets Idrottsgala är förstås inget undantag.

OK, visst finns Ymers namn bland kandidaterna till Lilla Bragdguldet men se här:

•Magnus Norman som uträttat stordåd med världsfyran Stanislas Wawrinka är inte nominerad i kategorin Årets Ledare.

•Golfstjärnorna Henrik Stenson och Anna Nordqvist finns inte bland kandidaterna till Årets manlige respektive Årets kvinnliga idrottare.

•Golfens stjärnskott David Lingmerth som klättrat från 169 till 41 på världsrankningen finns inte bland Ymers konkurrenter vilka istället är friidrottaren Khaddi Sagnia, fotbollsspelaren Stina Blackstenius och volleybollspelaren Isabelle Haak.

Men som sagt, ledarna, tränarna och spelarna i tennis och golf är luttrade vid det här laget.

Med det inte sagt att de varit bortglömda genom åren (utom då av en stollig jury som jag återkommer till.)

Robert Karlsson blev Årets Manlige idrottare 2009, Stenson blev det 2013 och Annika Sörenstam utsågs såväl 2002 som 2004 till Årets kvinnliga idrottare.

Men att någon tennisspelare eller golfspelare en dag ska tilldelas Victoriastipendiet är i stort sett uteslutet. Lika bra det. Att ge en tennisspelare eller golfspelare utmärkelsen skulle vara genant för juryn som sedan starten 1979 lyckats förbigå Björn Borg, Stefan Edberg, Mats Wilander, Annika Sörenstam och Henrik Stenson.

Tur Tomas Brolin inte var tennisproffs

Nej, jag skämtar verkligen inte. Ingen av de ovannämnda världsstjärnorna har tilldelats Victoriastipendiet.

Däremot har skrinnaren Tomas Gustafsson fått det. TVÅ GÅNGER!
Nej, jag vet inte vilka känningar han hade i juryn...

Svenska Dagbladets Bragdguld då?

Jodå, här finns både tennis och golf representerat, tennis till och med fem gånger sedan starten 1925.

Lennart Bergelin fick utmärkelsen 1950, Björn Borg 1974 och -78, Mats Wilander 1982 och Stefan Edberg 1990.

Med det kan man förstås tycka att tennisen blivit så rikligt belönad att det inte finns anledning att prata om en missgynnad sport. Samtidigt ska vi komma ihåg att Sverige på 1980-talet var världens ledande tennisnation, att Davis Cup-laget trots sju titlar inte fått bragdguldet och att inte heller Thomas Johanssons bragd i Australian Open 2002 räckte till för att beveka juryn.

1995 tilldelades Annika Sörenstam bragdguldet medan Stenson blev snuvad av skidåkaren Johan Olsson 2013 – det år Stenson svarade för en bedrift som ingen annan golfare lyckats med i historien.

Hur kommer det sig då att juryer och nämnder är så njugga mot två så stora idrotter medan det inte verkar finnas någon gräns för till exempel hur många skidåkare som föräras fina utmärkelser?

Jag tror att det främst beror på att golf och tennis inte är några väletablerade OS-idrotter. Tennis fanns med i OS 1896 men försvann 1928 och sedan dröjde det till 1988 innan sporten var tillbaka på programmet (det var en demonstrationssport 1968 och 1984).

Henrik Stenson är världsfemma

Golf fanns med 1900 och 1904 och är tillbaka i årets Rio-OS.

Framgångar i OS väger oerhört tungt i valen och inget fel i det. Men lika självklart borde det vara att juryledamöterna tillmäter framgångar i Grand Slam, Majors, Davis Cup, Ryder Cup, Solheim Cup, Masters och PGA-slutspel ett större värde än vad som varit fallet genom åren.

Typexemplet såg vi 1988: Tomas Gustafsson skrinnade i Calgary hem två OS-guld, fick SvD:s bragdguld och blev Victoriastipendiat. Mats Wilander segrade i Australian Open, Franska mästerskapet och US Open - tji utmärkelse.

Så visst skulle det också sett i ett större perspektiv vara inte bara stort och oerhört glädjande utan också mycket förvånande om Elias Ymer i morgon får gå upp på scenen för att ta emot Lilla Bragdguldet.

DC-spelare och GS-segrare bildar hett par i Jönköping

Tog tre Challenger-titlar ihop 2015

Challenger-turneringen RC Hotel Jönköping Open har klart med ytterligare två stora affischnamn.

Svenske Davis Cup-spelaren Johan Brunström och danske Wimbledon-mästaren Frederik Nielsen lär bli en svårslagen duo i Racketcentrum 7-13 mars.

Challenge kunde tidigare i veckan avslöja att Sverigeettan Elias Ymer ska spela i Jönköping och nu är det klart med dragplåster även i dubbelturneringen.

Förra säsongen spelade 35-årige Brunström hem fyra Challenger-titlar, tre av dem just i par med Frederik Nielsen som för fyra år sedan skrällde i Wimbledon – tyvärr! Ja, det tycker väl i alla fall många av oss svenskar eftersom Nielsen och britten Jonathan Marray finalbesegrade Robert Lindstedt/Horia Tecau.

Sverige har inte haft en Challenger på runt 20 år och 2016 blir det två: förutom RC Hotel Jönköping Open också sommarens Challenger i Båstad.

– Det är kanon. Det har varit för stort glapp mellan Future-turneringarna och Båstad/Stockholm, säger Brunström till Challenge.
–  Nu har vi också några spelare som är på challengernivå och några som är precis utanför. Det är en viktig måttstock för spelarna som ligger på futurenivå att få mäta sig med spelarna som ligger på nivån högre. Det är alltså en bra möjlighet för några och en lärorik erfarenhet för andra.

Challenge i tisdags

Johan Brunström har inlett 2016 med att i par med Andreas Siljeström ta Challenger-titeln i Bangkok men planerar också för livet efter karriären. Tillsammans med gamle tenniskollegan Jonas Fransson har Johan startat ”All about Sports”.

- Vi erbjuder bland annat tennisresor till Alicante och företagsevent. Vi har precis dragit igång och kommer snart att erbjuda fler aktiviteter, säger den sympatiske göteborgaren som under karriären tagit fem ATP-titlar varav en (Chennai 2014) i par med Frederik Nielsen.

Det är bara att applådera Federers rekordsvit i GS

Den 34-årige veteranen har en på papperet tuff uppgift i tredje omgången...

Det finns många siffror runt Roger Federer som imponerar.

17 Grand Slam-titlar.

302 veckor som världsetta.

88 singeltitlar.

Men mest fantastiskt av allt är väl ändå detta: 65 (!) Grand Slam-turneringar i rad.

Den närmast osannolika sviten inleddes i Australian Open 2000.
Federer var 19 år och rankad 62. Han inledde med seger mot amerikanen Michael Chang som elva år tidigare i Franska mästerskapet tagit sin första och sista Grand Slam-titel, det efter finalseger mot Stefan Edberg. I tredje omgången tog det stopp för Federer mot fransmannen Arnaud Clement.
Rekordsviten noterade han redan 2014 och nu ökar världstrean avståndet till sydafrikanen Wayne Ferreira (56) och Stefan Edberg (54) medan spanjoren Feliciano Lopez fortfarande är aktiv och i Melbourne gör sin 56:e Grand Slam-turnering i följd.

En mycket stark fysik kombinerat med en för kroppen skonsam spelstil är främsta förklaringar till Federers rekordsvit. Men det är klart att han också haft marginalerna på sin sida genom att inte ha åkt på skada eller sjukdom.

Efter förlusten i tredje omgången i Melbourne för 16 år sedan har Federer tvingats göra tidig sorti vid nio tillfällen. Bara tre av dem har kommit efter det att han i Wimbledon 2003 tog sin första Grand Slam-titel. Senast det skedde var förresten så sent som förra året då Federer just i Australian Open föll i tredje omgången mot Andreas Seppi – italienaren som hade förlorat deras tio tidigare möten (nu 13-1).

...där Dimitrov vill visa varför han kalla(t)s "nye Federer

En på papperet betydligt tuffare uppgift väntar Federer på fredagsmorgonen svensk tid då han möter Grigor Dimitrov i tredje omgången. Den tekniskt skicklige bulgaren hade förra säsongen en inte alls oväntad reaktion efter sina stora framgångar 2014. I år har han färre poäng att försvara och det ökar hans förutsättningar att spela avslappnat.  Även om Dimitrov ännu inte lyckats besegra Federer (4-0) har han spelet för att göra det. Då de nyligen möttes i kvartsfinal i ATP-turneringen i Brisbane knep Dimitrov för första gången set på sin idol.

Fotnot: Federer spelar sin 67:e Grand Slam-turnering. Han debuterade i Franska mästerskapet 1999 och förlorade direkt (mot Patrick Rafter). I Wimbledon föll han i första omgången mot Jiri Novak. Federer spelade inte US Open.

**

Sverigeettan Johanna Larsson har överlevt andra omgången i bara två (Franska mästerskapet och US Open 2014) av sina 23 Grand Slam-starter. Precis som ifjol tog det i år stopp i andra omgången i Australian Open.  Vid 5-7, 6-4 mot amerikanskan Madison Brengle var det slut med effektiviteten i Johannas serve på vilken hon tog bara fyra poäng i skiljeset (1-6).

"Klubben för alla" - Solna TK slår nu ett slag för flyktingar

SvD idag

 Igår var SvD:s fotograf Malin Hoelstad och jag i Solna för att följa en lite annorlunda tennislektion.

--

”Jättebra slag”, ropar tränaren Rickard Tuvesson och gör tummen upp.

Bezhad Lotfullapur spricker upp i ett leende och hans kompisar runt banan är imponerade.

Det är första gången Bezhad och de andra spelar tennis.

– Men inte sista för det här är jättekul. Men svårt också. Hoppas att det startas kurser där vi kan få lära oss mer, säger Rashid Khamisi.

De andra runt bordet nickar instämmande.

De kommer från Iran, Irak eller Syrien, har varit i Sverige i drygt två månader och är sedan en tid inkvarterade på evekueringsboendet för flyktingar i Stenbackaskolan i Solna.

Dagarna är långa. Mat- och tvättstugetider är enda rutiner och efter ett tag är det oundvikligt att tristessen tränger sig på.

Så förstå glädjen då Solna TK ringde upp och sa att klubben hälsar flyktingarna varmt välkomna till anläggningen intill Råstasjön.

– Det är självklart för oss att ställa upp och att göra det ideellt. Kan vi skänka de här killarna och andra flyktingar bara lite glädje i deras vardag är det betalning nog, säger Tuvesson.

Han är tränare i Solna TK, klubben som efter avancemang från division IV till Elitserien på fyra år är tennisens Åshöjden.

Men det är också klubben som under de senaste åren tagit en rad initiativ för att erbjuda fler än de som har sina rötter i tennismiljö en möjlighet att få prova på sporten.

Tennis för särskolan är ett uppskattat projekt och samarbetet med skolor i invandrartäta förorter som Akalla, Husby och Rinkeby ett annat.

”Klubben för alla”, står det på en banderoll som hänger på väggen ovanför en av banorna.

Öppenheten verkar inte uppskattas av alla. Då Bezhad och de andra skrattar och ropar uppmuntrande ord till varandra blir de hyssjade av en äldre man på banan intill.

– Ursäkta oss men här har vi roligt, svarar Tuvesson mannen och den lekfulla lektionen fortsätter. 
– Det här betyder väldigt mycket för de här killarna. Efter sådana här aktiviteter glittrar det i ögonen på dem, säger Jenny Engström som är frivillig resursperson och som bland annat samordnar aktiviteter mellan föreningar och flyktingboendet.

Varför är det inga kvinnor och barn här?

– Kvinnorna är lite svårare att få ut på sådana här fysiska aktiviteter än männen. Barnen aktiverar sig spontant genom att åka pulka och leka så de håller igång ändå. Men självklart kommer också de få möjlighet att prova på tennis.

Bezhad och de andra pustar ut efter lektionen i den sport som de provat för första gången och inte har så mycket koll på.

– Svensk tennisspelare? Nej, jag kan ingen, säger Bezhad och tittar sig runt kring bordet utan att få hjälp.

– Tennis är roligt men fotboll är ännu roligare. Zlatan, säger Rashid och de andra nickar igenkännande.

Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD.

Stort Grattis Stefan, 50 år!

Här fotografen Arne Forsells härliga foto av Edberg

I dag fyller Stefan Edberg 50 år.

Stort och hjärtligt Grattis!

Men vad mer ska jag skriva som inte redan är skrivet eller sagt om den sympatiske västervikssonen?

Sex Grand Slam-titlar i singel, tre i dubbel, sammanlagt 41 singel- och 18 dubbeltitlar, tre Davis Cup-segrar, OS-brons och 72 veckor som världsetta.

Där en kortkort sammanfattning av hans sagolika karriär som jag haft förmånen att få följa som journalist.

Det startade redan i början på 1980-talet då Stefans pappa Bengt var bussig nog att ringa till tidningen Barometern i Kalmar för att berätta var hans grabb spelat och hur det hade gått.
Oftast gick det bra. Mycket bra.

Men Stefan själv var inte så talför.

Det blev han inte senare heller.

Som stjärna i rampljuset i en av världens största sporter lyckades han bevara sitt tillbakadragna sätt. Likadant efter karriären. Då andra tidigare toppspelare kritiserat – ibland mycket högljutt - sina efterträdare har Stefan tigit still.

Visst har man väl ibland önskat att han skulle ha rytit i offentligt om till exempel hur saker och ting skötts i svensk tennis genom åren men nej, den dag Stefan Edberg går ut och kritiserar någon kommer vi sannolikt aldrig att få uppleva.

Det innebär förstås inte att han saknar åsikter. Men han väljer att framföra dem internt och på sitt lågmälda sätt.

Eller som någon en gång sa: ”Stefan säger inte så mycket men när han gör det lyssnar alla”.

Stefan var en fantastisk spelare och han är en fantastisk person som är respekterad och omtyckt i alla läger.

Han är en av tennisens största gentlemän genom tiderna och då Stefan 1996 avslutade karriären såg ATP det som en självklarhet att låta Fair Play Award bli till Stefan Edberg Fair Play Award.

Lika känt är förstås inte det vandringspris som delas ut på Saltarö på Värmdö under det årliga Saltarömästerskapet, en tävling för den lilla ortens glada amatörer. Men faktiskt har Stefan stor del också i det priset.

Efter en av hans Wimbledon-segrar frågade jag Stefan om han möjligen kunde ge någon liten signerad sak – tanken var några bollar eller ett signerat foto - till den bäste junioråren i Saltarömästerskapet.

”Nej” svarade Stefan och tillade” Men jag ger gärna ett pris till den junior som uppträtt sportsligast under turneringen”.

Vad den nykorade Grand Slam-segraren skickade med till den första överlyckliga pristagaren?

Racket med vilken han spelat hem Wimbledon-titeln.

Det säger det mesta om Stefan Edbergs person.

*

Att fylla ett år är förstås väldigt futtigt i sammanhanget. Men det var i alla fall just 19 januari 2015 som Challenge föddes. Ett är klart: Den kommer aldrig fira 50...

*

Läs och se här några av alla svenska och internationella  hyllningsartiklar och inslag om Stefan:
Celebrate Stefan Edberg's 50th birthday with 50 great shots!

Kolla in några av Stefans höjdpunkter här

"50 bra år på alla sätt och vis"

Ymer blir stort affischnamn i Jönköpings nya Challenger

Spelar på hemmaplan redan i mars

Här dagens stora glädjebesked:

Sverigeettan Elias Ymer ställer upp i Challenger-turneringen i Jönköping.

– Jag ser fram emot den och tror att det kommer att bli ett riktigt starkt startfält, säger Ymer till Challenge.

Turneringen avgörs i Racketcentrum 7-13 mars och är den första Challenger-turneringen i Sverige på runt 20 år.

– Det är mycket positivt med sådana här turneringar på hemmaplan, säger Ymer som inför kvalet till Australian Open fick en fingervisning om att konkurrensen i Racketcentrum blir hård.
– Det är många bra utländska spelare som säger att de funderar på att ställa upp. För de som spelar Davis Cup blir det ont om tid att ställa om till kvalet i Indian Wells och då är Jönköping kanske ett bättre alternativ för dem.

Att svensk herrtennis största affischnamn nu lämnar klartecken för spel i Jönköping innebär att arrangören får en rejäl skjuts i marknadsföringen. Sedan tidigare är det klart att ATP beslutat att livesända matcherna på nätet.

Det är bäddat för en framgångsrik premiärupplaga.

**

Frågetecknet som på grund av skada fanns kring Johanna Larsson inför Australian Open rätades ut i förmiddags. Den 27-åriga Sverigeettan besegrade 29-seedade Irina Camelia Begu med 6-3, 6-2. Nu väntar två år yngre amerikanskan Madison Brengle, rankad 49 och med en åttondelsfinal att försvara på Melbourne Park. Johanna har 1-0 inbördes efter fjolårets kvartsfinalseger på hardcourt i WTA-turneringen i Linz.

**

Spanske världsfemman Rafael Nadals förlust mot landsmannen Fernando Verdasco är självklart en skräll och inte minst då eftersom Nadal var ett break upp i skiljeset. Men vi ska ändå komma ihåg att Verdasco inför mötet hade vunnit två av deras tre senaste matcher och nu gjorde en suverän insats. Så nej, det finns ingen anledning att döma ut Nadals möjligheter att komma tillbaka och slåss om även de tyngsta titlarna.