måndag 6 juni 2016

Celik har nått en milstolpe efter imponerande klättring


Sverigetrean klättrar stadigt
Idag nådde Susanne Celik en milstolpe i karriären.
För första gången ligger hon bland de 200 främsta på rankningen där hon under säsongen avancerat 89 placeringar.
Starkt! Kul!
Hennes klättring till 193 understryker att damerna är glädjeämnet i svensk tennis.
Sverige har inte fler än tre spelare bland de 500 bästa på WTA- eller ATP-rankningen men placeringarna där talar sitt tydliga språk.
WTA:
55. Johanna Larsson, 27 år  (ingen rankningförändring sedan säsongsstarten)
125. Rebecca Peterson, 20 år (upp 13 platser)
193: Susanne Celik, 21 år (upp 89 platser)
ATP:
125. Elias Ymer, 20 år (upp 11 platser)
297: Christian Lindell, 24 år (ner 84 platser)
459: Markus Eriksson, 26 år (upp 8 platser)
Celik var förra veckan i karriärens tredje semifinal i en 50 000 dollar-turnering på ITF-touren. Denna vecka spelar hon i italienska Padova en 25 000-dollarrurnering, en nivå på vilken hon tagit tre av sina fem ITF-titlar.

Tack för alla härliga minnen och ett stort Grattis, Björn!

En av tennisens största ikoner och 1900-talets främste svenske idrottare
- Vem möter du?
- Äh, något blåbär från Södertälje.
Året var 1967 och Olle Palmér en av de största favoriterna i 12-årsklassen i Skol-SM i Salkhallen.
Blåbäret” var ett år yngre.
Palmér fick något strögame och förstod att killen han mött kunde bli riktigt bra. Det blev han. Rekordsnabbt dessutom.
Bara fyra år senare presenterade sig Björn Borg för hela världen. Då hans jämnåriga var glada över att ha uppnått moppeålder gjorde Björn succédebut i Davis Cup.
I dag fyller han 60 år.
Femte Wimbledontiteln säkrad
Också det uppmärksammas världen över och vi tänker tillbaka på våra egna bästa minnen av Björn. DC-debuten mot Nya Zeeland 1972 då han vände 0-2 mot etablerade Onny Parun, hysterin i Wimbledon där den blondlockige svensken fick tjejerna att skrika och tennis blev en popsport, iskylan, någon av de elva Grand Slam-titlarna, då han 1975 säkrade Sveriges första Davis Cup-seger - det finns en oändlig källa av minnen att ösa ur.
Själv fastnar jag för tiden innan Björn blev Björn Borg – tiden då han fortfarande var en ung grabb och som vem som helst – bara det att han spelade tennis så mycket bättre än oss andra.
Året efter att han som 11-åring krossat allt motstånd – Anders ”Myran” Johansson tog tre game i finalen – bland de ett år äldre i skol-SM kom Björn till Salk.
Vi som sett honom i Skol-SM ett år tidigare var nyfikna på den nye klubbkamraten. Vad var det egentligen som gjorde honom så bra? När skulle Percy Rosberg få honom att lägga av med den där dubbelfattade backhanden? Skulle Björn smälta in i gänget eller hade han stjärnfasoner?
"Jag ska bli bäst i världen"
Nej, det stod direkt klart att lintotten från Södertälje inte såg sig som som förmer än någon annan utan snabbt blev en i mängden – utanför banan alltså.
Samtidigt gick han sin egen utstakade väg. Andra kunde leka bort en timmes träning och vara helnöjd eftersom en avslutande stoppboll suttit perfekt.
Björn lekte inte bort något. Han tränade. Han slog inte en forehand på chans bara för att det eventuellt skulle kunna bli ett dödande slag. Han slog in bollen. Gång efter gång, efter gång, efter gång, efter...
Puh, man blev trött bara av att titta på det. Och imponerad.
Säkerheten, fotarbetet och den totala fokuseringen var av ett slag som kanske aldrig tidigare skådats. Och då pratar vi alltså om en fjunig junior. En fantastiskt duktig junior men ändå inget annat än en mycket ung grabb.
Alla unga svenska grabbar som spelade tennis drömde om att bli en ny Jan-Erik Lundqvist eller Uffe Schmidt och få spela Davis Cup.
Nej, inte riktigt alla ändå.
Björn drömde inte. Han satte upp mål. Men, nej, det handlade inte om att bli en ny Lundqvist eller Schmidt.
Jag ska bli bäst i världen”, sa Björn.
Flickidol
Att det då lät lite märkligt kan man kanske inte tro i dag när stora framgångar garanterar större inkomster än nästan alla andra yrken och då nio av tio tennisungdomar säger att de siktar på att bli bäst i världen.
Men då hade sporten precis blivit öppen för proffs och även om det plötsligt fanns pengar att tjäna var dessa reserverade för gräddan och dit var vägen lång. Dessutom kunde ingen förutsäga hur de ekonomiska villkoren skulle se ut i framtiden.
Så här med facit i hand är det förstås lätt att säga att Björns ord ”Jag ska bli bäst i världen” var mer ett mål än en dröm för honom men jag minns i alla fall att han sa det med den där beslutsamheten som han under karriären visade upp i så många olika situationer.
Kanske var det i hög grad beslutsamheten som gjorde honom till världens bäste spelare. Utan den hade han i alla fall inte hållit fast vid sin dubbelfattade backhand - ett vid den tiden mycket ovanligt slag som många "experter" menade inte skulle kunna leda till några framgångar att tala om.
Björns inre glöd och drivkraft saknar förmodligen motstycke i idrottshistorien.
Det går att räkna upp hur många exempel som helst på hur han redan som liten grabb valde bort andra och kanske roligare sysselsättningar för att bli bäst. Här ett exempel:
Borg och Nadal - två Kungar i Paris
På fredagskvällar hade Salk fysträning och tränaren Bosse Larsson kryssade på ett kollegieblock i vilka som var där. Även om Fredagsmys och Let´s Dance fortfarande var okända begrepp fanns det mycket annat än fysträning som lockade oss ungdomar.
Vid terminens slut var det bara en som hade ett kryss varje fredag.
Han bodde längst bort från Salk men skjutsades de totalt åtta milen – precis som till och från övriga träningar – av sina stöttande men inte pressande föräldrar Rune och Margareta.
De kollade träningarna och umgicks med andra föräldrar, var självklart stolta över sin son och hans framgångar men alltid på det ödmjuka sättet. De gav sig alltid tid att fråga andra juniorer hur det gick med deras träning och resultat.
Äpplet faller inte långt från trädet.
Björn var en sjysst, lågmäld och ödmjuk ung kille som gick sin egen väg och samtidigt var en i gänget.
Sedan blev han Björn Borg. Världsettan Björn Borg. Tennisikonen Björn Borg.
Paradslaget bildade skola
Det är klart att han förändrades av det. Men absolut inte i negativ mening.
I dag fyller han 6-0.
Det är länge sedan Björn dök upp den där gången i Salk-hallen och spöade ski-en ur de ett år äldre.
Men det känns ändå inte så avlägset och vi skrattar fortfarande gott åt läxan som Palmér fick.
Tack för det och för alla andra härliga minnen, Björn!
Stort Grattis!