Inom en snar framtid utser Svenska
tennisförbundet nya kaptener för Fed Cup- och Davis Cup-laget.
Jag påstår inte att det helt saknar
betydelse vilka som tar över kaptensjobbet efter Lars-Anders
Wahlgren respektive Fredrik Rosengren men att det ändå är en
betydligt mindre angelägen fråga än vem som ska fylla luckan efter
dem som förbundskaptener.
Vilka ska hjälpa landslagsspelarna? Vilka ska leda 14-, 16- och
18-årslandslagen? Vilka ska finnas där för 18-åringarna som
lämnar junioråren för att försöka slå sig in på proffstouren?
Svaren på dessa frågor är i mina
ögon betydligt viktigare för svensk tennis framtid än vilka två
som under några veckor per år ska sitta i kaptensstolen i Fed Cup
och Davis Cup.
Är exproffset Åsa Svensson
intresserad skulle det förvåna om hon inte efterträder Wahlgren.
Svensson har lång erfarenhet från WTA-touren och har under senaste
säsongen varit assisterande FC-kapten.
Säkert hittar förbundet ett starkt
och känt namn även som ny DC-kapten men så länge tankarna är att
begränsa de båda kaptenernas jobb till matcherna och några dagars
förberedande läger blir det ändå inte mer än lite kosmetika –
och det på två lag vars äventyr i lägre divisioner inte
intresserar andra än de största nördarna.
Den stora utmaningen för förbundet
blir istället att hitta coacher och ledare som kontinuerligt under
övrig tid – det vill säga i stort sett all tid – under säsongen
stöttar inte bara landslagsspelarna utan också kullarna bakom.
Det finns tankar på att dessa uppdrag
ska fördelas mellan ett antal klubbtränare vilket naturligtvis är
trevligt för tränarna som kommer ifråga. Men ju fler kockar...
Och vem ska ha huvudansvar för de
olika spelarna?
Apropå det: vem tar över som
sportchef efter Johan Sjögren? Vem vill överhuvudtaget ta över
innan svensk tennis på årsmötet i vår bestämmer om den ska gå
elit- eller breddvägen?
Och hur agerar Sveriges Olympiska
Kommitté (SOK) om tennisen prioriterar bredd? Med sitt stöd på 2.1
miljoner kronor är SOK förbundets största ”sponsor” men
pengarna betalas inte ut slentrianmässigt utan är förenade med
krav på en trovärdig elitsatsning.
Många frågor som väntar på sitt svar och som visar att svensk tennis går en osäker framtid
till mötes. Det är inte liktydigt med att framtiden behöver vara
dyster.
Med en ny organisation för
elitverksamheten finns möjligheter att förändra det som inte
fallit väl ut.
Men fram till dess hela den nya
elitorganisationen och de nya riktlinjerna är presenterade består
oron – något som ett snart tillsättande av ny Fed Cup- och ny
Davis Cup-kapten inte kan råda bot på.